Kan för det första inte gymma än, då mitt tandkött fortfarande inte är helt bra, sådär efter 9 dagar.. Det gör mig så sjukt frustrerad, då jag inte varit på gymmet på över 2 veckor snart (på fredag blir det 2 veckor!). Och sedan har jag fått något riktiga problem med min hy också. Fått "prickar" och finnar lite här och var i ansiktet, blir bara värre och värre känns det som.

 

Alltså när jag får riktigt stora problem med hyn, då går verkligen mitt självförtroende ner på botten direkt. Det kanske låter sjukt, men jag vill typ isolera mig själv för att jag känner mig så äcklig.. Vet att det bara är just "prickar", men jag mår så dåligt utav det. Ni med problemhy/acne känner nog igen sig i det här.
Vet inte vad det kan vara, men innan jag blev sjuk så var min hy jätte fin.
Sen blir ju saken verkligen inte bättre när jag inte kan gymma som jag brukar, har ont i tandköttet konstant, fick även skjuta upp provjobbet yttligare (vilket också var ett jobbigt beslut). Och sen en jobbig Akira på det..
Jag klättrade seriöst på väggarna idag, mer eller mindre. Jag har en tendens att alltid stressa upp mig över saker och ting. Och när det blir för mycket, bryter jag ihop. Vilket jag gjorde idag. Allt känns liksom så otroligt tungt just nu. Som att gå i världens uppförsbacke med 5 kilos ankelvikter och en 10 kilos tung ryggsäck på sig..Okej kanske inte riktigt så tungt, men typ haha..

 

Så jag bestämde mig helt enkelt för att gå ut på en promenad och rensa mina tankar lite. Och gud vad det hjälpte. Har ju inte ens varit ute och promenerat (i minst 15 min, förutom alla vänder ut med lilltjejen) sedan.. Ja, sen jag var frisk. Så bara att få promenera ute en stund gjorde mig genast på bättre humör. Tänk vad mycket det gör för psyket att få röra på sig lite.
Det var allt vad jag hade på mitt hjärta just nu. Sorry för ett deppigt inlägg, men var bara tvungen att skriva av mig lite. Puss