- VÄLKOMMEN HEM VÅR LILLA AKIRA

VÄLKOMMEN HEM VÅR LILLA AKIRA

Idag tog vi med henne ut i snön för lite upptäcktsfärd utanför oss. Guud vad rädd hon var för snön i början, hon ville verkligen inte bli nedsläppt i den kalla snön igen haha. Såå söt! Men det gick bättre och bättre de andra 2 gångerna vi var ut med henne. Hon till och med kissade ute! Så stolt :D

Då var lilltjejen äntligen hemma!! Vilken lättnad. Förbered er för ett långt inlägg om gårdagen ;)
Kan verkligen inte beskriva det med ord hur glad jag var igår när vi träffade henne för första gången. Kärlek i första ögonkastet kan man lugnt säga!

Allt kändes så himla overkligt på något sätt. Kan faktiskt fortfarande inte förstå att vi är hundägare till denna underbara lilla tös. Igår var den absolut bästa dagen i mitt liv!

Ni anar inte vad blyg hon var igår när vi träffade henne. Hon var så rädd att hela hon stod som helt paralyserad och skakade. Men det var bara i början. Liz berättade (hunduppfödaren vi köpte Akira av) att det var bara hon och en till valp som blev så här fluffiga och långhåriga (yey), men tydligen hade hon varit den som hade blivit mest mobbad i kullen av de andra valparna. Hon var lite utanför, därför hon var/är så himla blyg och rädd för allt som rör sig. Stackars lilla gumman ♥ Vi ska ge såå mycket trygghet och kärlek till vår fina Akira!
Och japp, hon fick namnet Akira. Vilket betyder Intelligent/smart. Ett typiskt Alaska hundnamn ;)

Rasen är en Alaskan Husky. En blandning mellan Alaskan Malamute och Siberian Husky.

Bilresan hem gick faktiskt förvånansfullt bra. Hon var så sjukt lugn och duktig, låg bara i mitt knä och sov i stortsätt hela vägen hem. Tro det eller ej, hon varken kissade eller spydde i bilen heller. Så skönt!

Dock så åt hon knappt något när vi gav henne blötlagt torrfoder, vatten ville hon heller inte ha.. Vem vet, kan ju ha varit så för att hon var rädd och hon kanske till och med mådde illa att hon inte hade någon aptit alls.
7 timmar senare (med ett par stopp på vägen) var vi äntligen hemma.
Efter den här långa bilresan ner till Skåne i snöoväder tänker jag fan aldrig åka bil så långt igen när det är sånt här väder ute! Var så jäkla orolig hela vägen ner för att det var så halt. Det både snöade och blåste större delen av bilresan. Man fick ju vittna ett par bilolyckor på vägen också, usch :/ Inte vart det bättre att rutorna immade igen hela tiden heller haha..
Marcus var så otroligt duktig som orkade köra så långt på en och samma dag ♥

Men vi kom hem oskadda (thank god) och glada över vår nya lilla familjemedlem. Och vi kan bara inte vara lyckligare över henne och vårt val ♥